19/11 - 11 Avslutningsupplägg
Jag tänkte skriva lite om den stundande avslutningen, nu när vi äntligen har bestämt det mesta.
Alltså, den 29e November ska vi ha ett avslutningskalas tillsammans med vår grupp på förskolan. Då ska vi sjunga och dansa låtarna vi lärt oss, leka någon favoritlek, fika tillräckligt med äggfritt fika för att ändå orka med lunchen som är direkt efteråt, ha någon sorts tävling som inte behandlar alla utom vinnaren alltför elakt, troligtvis ha utdelning av diplom, slutvärdera kursen tillsammans med barnen och höra deras synpynkter på vad som varit best of och vad som vart smått kalkon, sedan ska vi avsluta det hela med att bjuda in de övriga barnen och alla fröknar på avdelningen och låta dom vara med på kalaset och så dansar vi och sjunger för dom!
När vi presenterade denna idé för barnen, eller tja, lite mer kort sagt föreslog vi ett kalas möttes vi av jubel. Dom diggade den idén starkt! Vi sa att vi då skulle sjunga och dansa för andra barn och det var fortfarande kul för det var ju med på kalaset. Förslaget om att ha uppvisning, som en liten konsert på deras scen inne i rummet där vi håller till, det gick däremot inte hem. På det sättet var det tydligen inte lika kul att uppträda än om man uppträdde på ett kalas. Även fast logiken på papper kan se ganska konstig ut, verkar det ändå som om vi för en gångs skull lyckats lista ut vad barnen föredragit och hur de skulle ha reagerat! Vi trodde att ett kalasuppträdande skulle gå hem mer än en uppvisning, och seee, vi hade rätt woop.
Jag skriver detta efter att precis ha kommit hem från att ha spelat solo på konserthuset. Ett riktigt typiskt uppvisningstillfälle. Jag som sällan är nervös när jag uppträder blev så nervös att jag fick oönskat vibrato med mina nerv-vraks-skakande fingar. Förra helgen hade jag också spelning, fast då som festmusiker på en bal. Inte nervös för en femma. Och jag tror att detta handlar mycket om forum. Solostycket var inte svårare, jag var lika repad till både spelningarna, och publiken var verkligen inte mer dömande vid konserthus-tillfället, men ändå var jag mer nervös. Jag tror att bara själva auran, stämningen och amosfären på ett ställe spelar in så mycket mer än man tror. Och det känns som att ett kalas lär ha en väldigt lättsam och accepterande atmosfär? Hur som haver är det enligt både mig och barnen roligare att uppträda på kalas än på uppvisningar så en kalasavslutning blir att föredra. Med råge!
.
Går igenom avslutningsupplägget. Det stora kalaset!!
13/11 - 11 - På dagiset med kameran i högst hugg!
I tisdags var vi tillbaka på förskolan efter en lång ledighet. Jag tror både barnen och vi behövde den här ledigheten för att komma ifrån varandra och få längta. Längta lite efter att träffa kompisar, dansa och sjunga. Jag vet inte om det var det, eller om vi blivit säkrare i våra roller som "fröknar" eller vad det nu kan ha berott på, men barnen var verkligen fokuserade. Det gick jättebra!! De lärde sig mycket i den ganska svåra "Ge mig sång"-dansen, himla långt kom dem på kort tid!
Vi dansade som sagt "Ge mig sång", sen tog vi upp gamla favoriter som låten "När man sjunger så blir man så glad" och "rumpstopp" (alltså dansstopp fast man ska sitta på rumpan)
Denna dag hade vi med oss en videokamera för att filma barnen. Så vi körde igenom favoriten "det kan vara du" också, inför kameran. Barnen tyckte det var skitkul med kameran, och ville gärna spexa. Enda till slutet då dom ångrade sig och tyckte det var jättepinigt att vara med på film. Men vi har iallafall uppvärmningen fint filmad. Så vi kan klippa ihop en video till redovisningen sen. Det känns jättekonstigt att vi ska ha redovisning i maj! Det är typ en evigheeet kvar, jag vet jag vet att tiden går fort, speciellt vårterminen, men ändå. Vi har bara två "lektioner" och sen avslutningen kvar + den rediga projektrapporten och redovisningen kvar av vårt PA. Det kommer bli tomt utan barnen, vi har så himla kul tillsammans med dem! Men det ska också bli så himla skönt att bli av med lite ansvar, det är ju stort ansvar att ta hand om massa barn. Efter detta PA ska jag vara egoistisk och bara ta ansvar för mig själv haha
Vi dansade som sagt "Ge mig sång", sen tog vi upp gamla favoriter som låten "När man sjunger så blir man så glad" och "rumpstopp" (alltså dansstopp fast man ska sitta på rumpan)
Denna dag hade vi med oss en videokamera för att filma barnen. Så vi körde igenom favoriten "det kan vara du" också, inför kameran. Barnen tyckte det var skitkul med kameran, och ville gärna spexa. Enda till slutet då dom ångrade sig och tyckte det var jättepinigt att vara med på film. Men vi har iallafall uppvärmningen fint filmad. Så vi kan klippa ihop en video till redovisningen sen. Det känns jättekonstigt att vi ska ha redovisning i maj! Det är typ en evigheeet kvar, jag vet jag vet att tiden går fort, speciellt vårterminen, men ändå. Vi har bara två "lektioner" och sen avslutningen kvar + den rediga projektrapporten och redovisningen kvar av vårt PA. Det kommer bli tomt utan barnen, vi har så himla kul tillsammans med dem! Men det ska också bli så himla skönt att bli av med lite ansvar, det är ju stort ansvar att ta hand om massa barn. Efter detta PA ska jag vara egoistisk och bara ta ansvar för mig själv haha
.
Berättar vad vi gjorde på dagiset i tisdags, kom långt med "Ge mig sång". Kändes riktigt bra hela förmiddagen! Inte mycket tid kvar tillsammans med barnen, tråkigt och skönt på samma gång.
